Ojoj, vilka dagar och vilken cykling. Nu är man verkligen i himmelriket (om man är cyklist det vill säga).
I förrgår körde vi den långa bergsturen, uppför både Soller passet och puig Major och idag har vi kört upp till Valdemossa och sen klippt Soller passet från Soller hållet. Det mina vänner är två fantastiska cykelturer.
Som sagt, i förgår, startade vi lite tidigare vår resa och använde oss av expressvägen ”Tyskvägen” för att ta oss till Santa Maria och vidare till Bunyola innan vi börjar den första stigningen för dagen, den över Sollerpasset. Det är en lätt liten trevlig stigning på 4,9km och en snittlutning på 5,2%. Över den knixen håller man ett snitt på 19 km/h utan några större problem, jobbigt ja visst men stigningen är över på en kvart så plågan är kortvarig. Efter det bär det av nedåt mot Soller där vi samlar ihop oss och påbörjar den riktiga stigningen för idag, den uppför Puig Major.
”Piggen” är den längsta stigningen på Mallis på hela 15,6km och med en snittlutning även den på 5,2% borgar den för lite mer av det goda. Den stigningen får man ta det lite lugnare uppför och jag börjar riktigt lugnt tillsammans med en av kunderna som jag efter en dryg mil släpper för att köra sista biten själv. Stigningen upp till tunneln, där man naturligt stannar upp och pustar ut, tar 61 minuter och då håller man en snitthastighet på 15,3 km/h. Inga världsmästartider men ändå ett trevligt tempo som gör att man blir andfådd.
Resten av cykelturen flyter på bra och vi gör ett kort stopp vid ”apelsinfiket” där Bengan tar upp taktpinnen och sätter upp ett furiosiskt tempo på hemvägen via Pollenca och kustvägen tillbaka till Can Picafort.
Den dagen avverkade vi 144,4 km och 1820 höjdmeter, en ganska ordentlig bergsetapp med andra ord.
Så kommer vi till dagens etapp, denna dag kommer att gå till historien som en av de bästa dagarna på Mallorca.
Vi startar med lite lätta moln som snart bränns bort av solen som gör oss sällskap hela dagen lång. Denna dag är de Hasse som har ledartröjjan och vi hänger på honom via Sa Pobla och tyskvägen ner till Santa Maria och s’Esgleieta. Där stannar vi upp för den obligatoriska kisspausen innan dagens första stigning upp till Valdemossa. Denna stigning har jag inte tidigare cyklat uppför och det visar sig vara en standardklättring på 7,1 km och en snittlutning på måttliga 4,2 %. Som vanligt startar jag lugnt och låter de flesta köra iväg så man har någonting att jaga och jaga fick jag. Det blev ett ganska jobbigt avslut där jag gick på rött ett par gånger för att komma ikapp de andra duktiga cyklister. Snitthastigheten låg på 21,7 km/h och sista kilometern hade jag ett snitt på 22,5 km/h och en puls på 95% av max, jag gick på rött med andra ord *ler*
Vi stannar till i Valdemossa och köper lite vatten och annat smått och gott innan vi fortsätter mot Soller, den vägen mellan Valdemossa och Soller är nog den vackraste vägen på hela Mallorca. Den är som urklippt från en bilreklamfilm med svepande kurvor och dramatiskt landskap där havet, långt nedanför, visar upp sig från sin vackraste sida. Vi gör ett kort stopp i Soller men sen är det fri fart igen upp mot toppen av Sollerpasset och den här gången tänkte jag inte vänta på att alla har kört iväg före mig utan jag hakar på en urstark stockholmare som jag cyklat tillsammans med vid resan förra året.
Han startar med en stark körning upp till tunneln där man svänger av och börjar sen plocka serpentinsväng på serpentinsväng. Stigningen från rondellen i Soller upp till tunneln är 2,5 km och sen kommer vägen med serpentinsvängarna på 5,8 km, totalt en stignig på 8,3 km med en snittlutning på 5,4%. Den här gången gick jag på för fullt för att kunna hänga med så vi hade en respektingivande snitthastighet på 18,2 km/h uppför denna för dagen sista bergspass.
Sen var det bara att rulla ner till Bunyola för en välförtjänt fika och vila.
Sa jag det, solen sken hela dagen och vi hade en temperatur på +20 grader och nästan ingen vind.
Nåväl, hemvägen skedde via diverse småvägar som stigfinnar Hasse hittade med lätthet. Väl hemma kunde vi vara otroligt nöjd med dagens träningspass som hade tagit oss 164,2 km och 1520 höjdmeter. Hasse har, som vanligt, tagit oss runt rundan med säker hand så att alla känner sig nöjda med sin insats. Han är förjäkligt duktig på att få hem alla med en nöjd känsla i kroppen, hatten av för den mannen.
Nu får det vara nog skrivet för ikväll, klockan börjar bli runt 10-tiden på kvällen och vi har en grym stigning upp till San Salvador imorgon att se fram emot.
Som vanligt önskar jag att fler från luleå CK kunde vara här, detta är en riktigt härlig inledning på cykelsäsongen!
//Peter
