Vilka sköna segrar !
Jag ser tillbaka på mina VM Guld lopp i tempo som har gått i St. Johann Österrike de senaste åren, vilket fint ställe! En mycket snabb två milsbana som passar mig perfekt! Banans målgång har varierat med åren, kortast var den 2002 med knappt 20km. Och längsta sträckan var 2001, då var den nog lite drygt 20km med några meter
Jag tog mitt första VM Guld för veteraner 2001 i klassen M40 (H40 på Svenska). Jag var där för att se och lära. Min tanke var att prova satsa ordentligt 2002 då jag blev förstaårs gubbe i M45. Men otroligt nog vann jag redan på mitt första försök, jag trodde inte för ett ögonblick att det var sant när Ann-Sofie glad i hågen kom springande mot mig och skrek att jag vunnit, helt otroligt! Min tid 25.56 var bara 4 sek före Marco Lusini Italien och 5 sek före Dimity Buben Vitryssland.
Hur kul som helst !
2002 så blev det helt plötsligt tuffare, jag fick mycket lätt sponsorer och kravet på att lyckas gjorde allt lite jobbigare. Jag hade tränat mycket bra det året och var i kalas form. Men jag vågade knappt värma upp, p.g.a. en Ryss som var anmäld i min klass. Det var nämligen Sergej Suchorutjenkov, han som vann OS i Moskva 1980. Jag drog på mig en massa syra direkt från start, gick på alldeles för hårt i början, jag fick jobba som attan hela första milen. Efter vändningen lossnade det och jag flög fram in mot mål. Fick en kanon tid, 24.57, andra snabbaste tiden oavsett klass det året. Räckte gott och väl för seger hela 25 sekunder till godo på tvåan, Dansken Michael Barfoed. Och Ryssen som stressade mig kom aldrig till start, pust. 2002 hade man flyttat prisceremonin från byn Erpfendorf där Tempo banan är. In till St. Johann som ligger ca: 10 km från Erpfendorf. En stor och pampig pris ceremoni som startar 20.00 och pågår flera timmar då det ska delas ut massor med medaljer i alla klasser. En skön känsla när dom hissar den Svenska flaggan och spelar nationalsången.
Jag åkte ner till VM igen 2004 med flera cyklister från klubben för ännu ett försök att ta medalj, och tame tusan så lyckades jag vinna, helt otroligt !
Min tid var 25. 42, och 12 sekunder före tvåan Jeorg Echtermann Tyskland, trodde inte det var sant, mitt tredje VM Guld på tre försök. Vi åkte in och firade i St.Johann och inväntade prisceremonin och strax innan den startade ropade de upp mig bakom scenen och där fick jag uppleva mitt värsta antiklimax någonsin när komisarierna förklarade för mig att jag missat en dopingkontroll och att de hade diskvalificerat mig. Jag har skrivit en hel del om detta elände, finns att läsa på medlemshörnan i Luleå CK;s hemsida. Sakta väcktes en revansch lust inom mig, och jag började se fram mot ett nytt VM 2007.
Jag startade nu i M50 klassen, och innan start började jag bli riktigt nervös. Har normalt mycket bra tävlingsnerver. Anspänningen och min vilja att vinna blev ett problem för mig. Jag startade loppet och kände tidigt att kroppen inte svarade som den brukar, men jag kämpade på mot vändningen och hoppades på att det skulle lossna. Men inte, jag fick jobba och slita, kändes inte som mina tidigare VM lopp. Fick det bekräftat när jag senare kollade min pulsfil, inte alls bra jämfört med mina tidigare VM lopp. När jag spurtade in mot mål och såg min tid blev jag förvånad att den var så pass bra, 25.40. Visste att det krävdes tider under 26 minuter för att ta medalj i min klass. Sen blev det en olidlig väntan, jag startade tidigt och fick titta på tid tavlan och se en efter en gå i mål. Och fy f.a.n va nära när en Australiensare Mark Bowden dundrade in två sekunder efter mig. Trea Spanjoren Juan Argudobaguenas 33 sek efter mig. Vilken härlig seger när det stod klart att jag segrat igen, ofattbart skönt! Vilken revanche! Går inte att beskriva!
Jag hade tidigare under dagen sökt efter var anti doping stationen var, och den var inte lätt att hitta, som vanligt mycket dåligt skyltat! Vi parkerade bilen i närheten och jag mätte sträckan med cykeln från stationen till start och mål, 400m. Inte bra!
Den ska vara i närheten av start och mål! Missa en doping kontroll gör jag aldrig mera om, hur mycket dom än slarvar med information, paragrafer och infångande av cyklister så kommer då inte jag att missa det. För en sånt antiklimax vill jag aldrig vara med om igen! Skillnaden i år gämfört med 2004 var att, på resultatlistorna som man anslår i start och mål området hade man med röd text tydligt markerat segrarna och den tid de skulle uppsöka dopingstationen. Väl där så frågade UCI anti doping inspector Norman Shelmerdine mig om jag tog några mediciner, svar nej! Sen räcker han fram ett papper som han skriver på, jag frågar på min dåliga Engelska om det var allt? Och det var det, du kan gå hem nu sa han när jag frågade en gång till om det var allt. Inga prover togs, och det förstår jag nu varför. För om det ska bli godkända prover måste de direkt vid målgång infånga och följa cyklisten till stationen och under uppsikt kolla kiss momentet på cyklisten. Mycket dåligt att dom inte testar segrarna ordentligt, jag vet ingen som testats. Däremot vet jag flera som bara fått ett papper i sin hand, mycket dåligt!
Jag känner mig mycket nöjd och stolt med vad jag åstadkommit som Tempocyklist. Och jag vet att det starkaste jag provat inför en tävling är två koppar kaffe och då fick jag ont i sidan. Jag vet att jag är helt ren och har aldrig sett eller tagit nått otillåtet. Har 4 segrar på 4 försök, men 3 VM GULD med mig hem till Sverige. Känner nu att nått mera VM Guld på Tempo behöver jag inte! Har bevisat att jag är en bra Tempo cyklist under alla år, och känner mig mycket nöjd. Kommer att åka ner till St.Johann igen om ett par år men som linjecyklist och prova på alla roliga linjelopp som finns där .
World Masters Road Time Trial Champion
Thomas Åberg
